Punk in Finland

DN wrote:Frågan som fick Lööf att säga upp samarbetet med Löfven

Klockan 01.20 natten till den 9 december var Sverige närmare att få en regering än någon gång sedan valet i september. Ett drygt dygn senare låg försöken i spillror.

DN:s källor beskriver hur S och C krockade och inte förstod sig på varandra. Till sist stöp det på frågan om vem som ska gå först vid uppsägningar.

Det hade varit en lång dags färd mot natt på Rödbogatan 6 i centrala Stockholm. Maratonmötet i finansdepartementets lokaler slutade med ett handslag. Inte för att man var överens, kanske mer av artighet, för det som låg på bordet var ännu inte en överenskommelse. Men flera dygns förhandlande hade ändå resulterat i ett dokument som behandlade såväl skatter och migration som byggregler och LSS.

Och så var det arbetsrätten. En klassisk konfliktfråga mellan höger och vänster, mellan liberaler och socialister, mellan arbetsgivare och fack.

Mer exakt har den hårdaste stridslinjen gått kring Las och turordningsreglerna om vem som ska sägas upp först vid arbetsbrist.

DN:s samtal med källor inom samtliga partier som deltog i överläggningarna pekar på hur den här frågan till slut satte punkt för försöken att bilda en mittenregering.

Efterspelet till en misslyckad politisk förhandling är en kamp om vilken bild av det inträffade som ska sätta sig. Även personer som suttit i samma rum kan komma ut med berättelser som skiljer sig avsevärt från varandra.

Centerns beskrivning av förloppet handlar om en socialdemokrati som inte mäktade med att ta de avgörande stegen mot en arbetsrätt som skulle skapa flexibilitet på arbetsmarknaden. En uppmaning till arbetsmarknadens parter att inom ett år komma tillbaka med förslag till reformer av turordningsreglerna var enligt centerpartisterna inte tillräckligt bindande. Inte heller hotet om lagstiftning, om partssamtalen inte gav resultat, var enligt dem tillräckligt skarpt formulerat.

Centern krävde en överenskommelse där det uttryckligen sades att syftet med parternas förhandlingar, och en eventuell lagstiftning, skulle vara att anställningstid skulle få mindre betydelse vid uppsägningar. I stället skulle kompetens ges större tyngd. Centerns politik är att företag med mindre än 50 anställda ska undantas från turordningsreglerna. Så långtgående krav ställde C inte i förhandlingarna, hävdar källor i partiet. Men en uppgörelse med S måste peka i den riktningen. I den andra vågskålen ville Centern se ökade möjligheter för omställning, så att den som sägs upp kan kvalificera sig för ett nytt jobb.

När man ska förstå Socialdemokraternas våndor kring arbetsrätten går det inte att bortse från de personliga kopplingar som finns mellan S-ledningen och LO. Stefan Löfven är före detta Metallbas och har en nära relation till den nuvarande LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson. Under förhandlingarna med C, L och MP fanns även Tomas Eneroth med vid bordet. Eneroth har liksom Löfven ett förflutet inom IF Metall och är dessutom uppväxt i samma lilla samhälle som Karl-Petter Thorwaldsson, småländska Kosta. Det handlar om två kompisar som ska säga till en tredje: vi tänker göra något som du inte kommer att gilla.

Socialdemokraternas beskrivning av dragkampen om arbetsrätten är förstås en annan än Centerns. De uppfattar det som att centerpartisterna inte har full förståelse för hur partsmodellen på arbetsmarknaden fungerar. C-kravet var enligt S-källor att partierna skulle komma överens om ett i stort sett färdigt lagförslag som man kunde hota fack och arbetsgivare med. Budskapet till parterna skulle vara: Om ni inte klarar att komma överens om exakt det här så ser vi till att det blir så i alla fall, genom lagstiftning. Socialdemokraterna menar att ingen av parterna skulle sätta sig i en sådan förhandling, i synnerhet inte arbetstagarsidan när det handlar om turordningsreglerna. Det vore att visa bristande respekt för parternas kompetens och förmåga, enligt S.

Det är uppenbart att C och S inte hittade fram till en fungerande våglängd.

Socialdemokraterna förvånades av Centerns sätt att gå in i förhandlingarna. Från S-håll uppfattades L och MP som mer konstruktiva, med förslag på möjliga skrivningar för de olika områden som skulle diskuteras. Centerns inspel beskriver socialdemokrater i stället som en kravlista med budskapet ”hur långt kan ni gå”?

Från Centerhåll beskrivs å andra sidan förhandlingarna med S som att stå och stampa framför en tegelmur i tre dagar. Bufflighet, är ett annat ord som centerpartister använder för att beskriva socialdemokraternas stil.

Klockan 01.20 i söndags skakade partiernas företrädare hand och sedan skiljdes de. När socialdemokraterna inte hörde något dagen efter tolkade man det som att förankringen i de andra partierna gick bra. Förvåningen blev därför stor i S-lägret när Annie Lööf sade nej på måndagsmorgonen.

Centerpartister som DN talat med beskriver en höst fylld av möten där partiledaren Annie Lööf varit noga med att försäkra sig om det interna stödet inför nästa steg. Under nästan åtta timmar träffades riksdagsgruppen och partistyrelsen i söndags. Alla ledamöter skulle ges möjlighet att framföra sina argument för eller mot ett S-samarbete. DN erfar att fanns det ett brett spektrum av åsikter men utåt håller centerpartisterna enad front. Partiet har dragit lärdom av Liberalernas såriga strid inför öppen ridå och vill inte göra samma misstag. Medan Liberalerna skakats av splittringen mellan L-ledaren Jan Björklund och den del av partiet som inte vill samarbeta med S är det få centerpartister som vet vilket slutmål Annie Lööf ser framför sig.

Centerns besked landade i besvikelse hos både Miljöpartiets och Liberalernas partiledningar. Partisekreteraren Maria Arnholm har i ett internt brev till L-företrädare beklagat att det aldrig blev någon uppgörelse mellan de fyra partierna.

Frågetecken har rests för Annie Lööfs sätt att slå igen dörren i ansiktet på Stefan Löfven. Varför inte återkomma med ytterligare krav, om förhandlingsresultatet inte dög?

Centerpartisterna anser att de redan hade prövat alla möjligheter att få Socialdemokraterna att närma sig dem. I den avgörande frågan om arbetsrätten gick det inte att komma framåt, var deras bedömning.

C röstade nej till sin statsministerkandidat, M-ledaren Ulf Kristersson i den första statsministeromröstningen. På fredagen gör de samma sak med S-ledaren Stefan Löfven i omgång två av fyra.

Sverige tar därmed ett steg närmare ett extraval.

Detta har hänt.
22 november: Annie Lööf ger upp sina sonderingsförsök.

23 november: Stefan Löfven får ett nytt sonderingsuppdrag av talmannen.

27 november: I en DN-intervju presenterar Annie Lööf en kravlista på liberala reformer som Stefan Löfven måste godta för att få Centerns stöd som statsminister.

4 december: Annie Lööf beskriver S-svaret på hennes kravlista som ”ett skambud” men säger samtidigt ja till att gå in i direkta förhandlingar. Stefan Löfven får ytterligare tid av talmannen.

5 december: Den planerade omröstningen i riksdagen om Stefan Löfven ställs in.

6 december: Förhandlingarna mellan S, C, L och MP går in i en intensiv fas.

7 december: Stefan Löfven rapporterar till talmannen per telefon att förhandlingarna fortskrider.

8 december: Förhandlingarna kulminerar på finansdepartementet och pågår in på småtimmarna natten till söndag.

9 december: Både Centern och Liberalerna har långa möten där partiledningen diskuterar förhandlingsläget med riksdagsgrupper och partistyrelser.

10 december: Annie Lööf meddelar att hon inte ser det som meningsfullt att fortsätta förhandla. Centern kommer att rösta nej till Stefan Löfven. Talmannen meddela att han tänker hålla nya samtal med partiledarna.

12 december: Talmannen lägger fram Stefan Löfven som förslag till statsminister i en S-MP-regering. Förslaget bordläggs i kammaren.

14 december: Riksdagen röstar om förslaget att Stefan Löfven ska bli statsminister.